Fantastico!

Sitter i en stol, möjligtvis en rullstol. Känner inte igen miljön.  Är trött, känner mig orolig och har ingen riktig kontroll, vet inte om jag är vaken eller sover!

Hör musik.. oj här kommer människor i alla åldrar hela tiden, de skrattar och ler, blåser ballonger och bär kakfat med gräddiga tårtor på Jag hör hur de planerar lekar.. En ung tjej går förbi mig: jag frågar om någon fyller år? Nej svarar hon och ler,det ska vara en begravningsfest! Jaha, svarar jag och tycker det låter hellt naturligt...

Jag väcks av en hand på min axel. Framför mig sitter en pojke i 20  års åldern och söt som en karamell!
Och här sitter jag med mina slangar och och kateter och tycker att jag luktar apa! Jag blir tydligen mer eller mindre förälskad i alla "män" jag träffar på Clinic Juaneda ( visst låter det som värsta SPA hotellet). Enligt Martina hade jag sagt om doktor Smith, när han sittande på min säng, när jag var helt övertygad om att jag var död,  tydligt och klart hade förklarat : Du lever, du andas ju, du pratar med mig! -Om jag ska gifta om mig ... då ska jag göra det med doktor Smith!!! Vad doktor Smith och Mats tycker om det förslaget , ja, det förtäljer inte historien!

Tillbaka till min "toyboy" Han presenterar sig som Tomas( mer fakta om honom kommer längre fram , jag frågade honom om det mesta!  Han ska vara min "personliga tränare " min egen PT. Sittande i stolen( fräsch som  gödselhög fast mina älsklingar lovade mig dyrt och heligt att sköterskorna höll mig lika ren och fräsch som en nyponros)   fick jag göra ben och armrörelser så enkla och basic att "vältränade" jag som tränar hos min Martina på Form och figur, bra reklam va?) -Jag ska minsann visa vad jag kan! Men oj, det var nog det jobbigaste träningspass jag någonsin gjort, och då hade vi säkert kört i 5 minuter :). Tomas tackar för idag och säger att vi ses imorgon igen! ps trodde inte att träningsvärk kunde göra så ont!!!

Har inget tidsbegrepp, men någon kommer och hämtar mig i min rullstol, möjligtvis har jag sovit eller kanske till )och med sover. Jag är helt övertygad om att han berättar för mig att här där jag ska bo, har han bott under tiden som han studerade, han kör in mig på mitt hotellrum!? Hjälper mig antagligen i säng och säger något som jag inte förstår!

Nu mår jag dåligt, jag gråter, jag fattar ingenting, här är jag lämnad alldeles ensam, var är ni, Mats , Mattias och Martina, är allt en dröm har ni aldrig varit här??? Lämnad i min förtvivlan, ligger jag i en säng ensam i många, många timmar!

Jag vaknar av att dörren öppnas och in kommer 3 leende, glada älsklingar. Varför är ni så glada!? Ni berättar att jag har varit på rummet i 20 minuter innan de kom! Ni hade varit inne i Palma, handlat presenter till mig och ni visste förstås vilken tid jag skulle lämna intensiven.
Här ska jag och Mats bo tills jag får resa hem till Sverige. Visst syns det att det är ett sjukhus, men det känns som en "svit" helkaklat badrum, tv, med svenska kanaler, och suverän service dygnet runt!
Mattias och Martina mina älskade "ungar" jag är så stolt över er, Tänk ni var hos mig dagen efter ni fått reda på vad som hänt, och sen dess har ni varit vid min sida. Det känns som om även ni bodde på vårt "hotell" Ni hade ju ert hotellboende bara en liten bit från oss. En av de mest "fantastico" dagar jag haft tillsammans med er , var vår Tapas fest på rummet( mer om det nästa inlägg)! Ni ska veta att ni förgyllde min tillvaro, älskar er!