Fantastico!

Nu lovar jag hålla helg......hålla helg från all oro, inte tänka negativt. bara positiva tankar, beskedet om röntgen kommer när det kommer och man får ju som sagt inte måla...på väggen och så sitter jag här medans tårarna trillar??? Men det är positiva tårar, läste precis ett inlägg, från en "okänd" som hittat min sida. Otroligt vad det kan beröra....och kan man ge lite förklaring om hur det kan kännas, så hjälper jag mer än gärna till och även bli styrkt av andras positivitet både som anhörig och patient. 
Nu är det två veckor sen jag avslutade omgång två i cellgift. Inatt kl 0.2.30 låg jag klarvaken, kunde omöjligt SOVA har ju sovit dygnrt runt i två veckor;) Skickar ett sms till min dotter som är hos kompisar, ville bara påminna om att ta taxi hem:) Martina känner sin mamma utan och innan och skickar mig ett lugnande svar. Förlåt mina älsklingar...mitt kontrollbehov är inte av denna värld!?
 
För några dagar sen hade jag ingen ANING om hur det ska kännas att må bra......men efter inatt, börjar jag ana HUR det kan tänkas känna, lite lagom till omgång tre i cellgift!
Ytterligare ett bevis på att "giftet" är på väg ut....är att jag ville, eller rättarsagt tvingade mig att följa med Mats på en "liten" promenad. Vart ville jag då gå då gå????.....ja där det är så lite folk som möjligt, är som sagt inte så social  och orkar inte "stajla" min peruk!
Målet för vår stora utflykt valde jag Maria Kyrkan. Tända ett ljus för min älskade mamma, sitta ner i egna tankar och finna en ro. Men planerna mina grusades en aning, det pågick en begravningsgudjänst! Ja det var kanske inte riktigt det jag behövde just nu......var ju på så många "egna" begravningar i mina drömmar i Spanien.