Fantastico!

När jag mådde som sämst, kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att det kunde bli sämre.....ack så fel!
Jag har mått fruktansvärt illa, legat i min säng konstant, man kan prata om vilja, men om orken och kraften är totalt borta, ja då är min bästa möjlighet att sova, sova och åter sova.
När jag mådde som sämst, ja då skulle jag upp till lasarettet för att magnetröntgas. HUJA!!!!!

Mats var på kurs denna dag, men min älskade son följde med mig. Det var en pärs bara att ta mig upp ur sängen, det sökte mig och jag höll på att svimma mer än en gång. Min som min mamma alltid sa.....man ska alltid vara hel och ren under, med de tankarna tog jag en "kattatvätt", klädde mig, kängor och dunväst och  kröp till sängs.

Mattias du är min hero, för på något sätt lyckades du ta mig till röntgen (vilket maratonlopp)
givetvis kontraströntgen, vilket innebär NÅL (önsketänkade) det blir alltid NÅLAR!!!!
Mattias fick till och med följa med i rummet med tunneln. En magnet röntgen av skallen innebär LJUD. OLJUD, HÖGT ,HÖGT.Visst man får hörlurar och även önska vilken "underhållning" man vill höra. Jag valde lite avkopplande, lugnande melodier..........men, hur i hela världen kan det vara avkopplande när samtidigt hela symfoniorkestern står och borrar i betong, men efter en halvtimme var det över, nu är det (bara) resultatet jag väntar på.

Mats kurs varade två dagar så Mattias jobbade hemifrån hos oss. Jag bara sov och sov. Men, det kändes tryggt att ha honom i min närhet. Mattias sa: Mamma jag tycker du känns så varm!! Ligger man under ett duntäcke hela dagen är det väl inte konstigt!?
Men som sagt man ska lyssna på sina barn.....jag hade 39,1 grader så efter förfrågan tog vi en taxi till lasarettet.

Väl framme blev jag väl omhändertagen av Anette (tyck om lista). Fick sätta på mig sjukhusrock och givetvis ville hon också ha mitt blod, ja det gick så där: mina armveck ser ut som en palett av alla färger som finns.
Läkaren dyker upp, tycker att jag ska lämna urinprov och blodprov.....men vad händer det har jag ju gjort.....men så bra säger han ...då ska jag gå ut och titta på svaret kommer strax.....
Ja, strax vet jag inte ens om det finns något svar på hur långt det är, men i detta fallet var strax= 1 timme.
Alla proverna var bra och, läkaren sa att det var en biverkning av cellgiftet. Febern är kvar och vi har kontakt med Lund för att se hur vi vidare ska gå vidare med det. Detta inlägg orkade jag skriva tack vare panodilen.