Sitter upp, alltid något;)
Men nog om dessa petitesser, proverna var förvånansvärt bra, jättebra, Jag blev även skickad på lungröntgen, och även de bilderna var "rena". Eventuellt är febern en biverkning av min cellgiftsbehandling. En läkare satt i lugn och ro och förklarade hur en kropp KAN reagera...det är inte bara de sjuka cellerna som försvinner, utan även de friska tar stryk!!!! Han sa jag lovar dig....det är inte konstigt att du mår som du mår, tack för tiden du tog dig (Du är på min tyck om lista;)
Just nu känner jag mig vek, känslosam, orolig och totalt kraftlös och väntar på mitt röntgenbesked, känns som tortyr!!!! Älskade "ungar" vilken energi, glädje ni sprider till oss. Så mysigt när Mattias och Emelie suttit och arbetat hemifrån oss och när Martina och Linus tittat in på lunch eller lagat något gott, VILKA FANTASTICO "ungar" ni är. Och alla mina andra nära och kära som pepprar med råd och hejarop, tycker om ER ALLA!!!!
Marie! Fortsätt kämpa, det verkar ju ge bra resultat! Jag tänker på dig och din familj VARJE dag. Det är det många som gör! Stor styrkekram från Annika
Tänker på dig Marie, men jag vet att det här fixar du!
Vilken härlig familj du har :)
Vi hörs Bamsekramar från mig till dig
Hej Marie! Hamnade på din fina blogg av en slump, eller en slump är kanske inte helt rätt. Jag fastnade på den. Som dotter till en pappa som har blodcancer känner jag igen en del av det du skriver. Plötsligt en dag i somras fick vi beskedet. Idag har han genomgått 4 cellgiftbehandlingar (eller cellPOWER som han gärna vill kalla det)och mår bra. Nu väntar han på en stamcellstransplantation. Kanske blir den av, kanske inte. Det beror på om de kan hitta en godkänd donator. Vad jag vill säga med detta är att jag beundrar er som kämpar och ser glädjen, i faktiskt det ganska eländiga ibland. Jag TROR, HOPPAS, ÖNSKAR och VET att allt kommer att bli bra.
Många styrkekramar till dig och din familj!
