Fantastico!

Sjukskriven = arbetslös, nä det är ju  inte riktigt sant......jag har ju mitt arbete kvar sen 13 år tillbaka. men visst jag jobbar ju inte och jag har inte varit på mitt arbete sen mitten på maj och min klocka ringer inte månd-fred kl 06.00 och säger att nu är det dax att gå upp. Nu ställer jag mig frågan till mig själv.....och hur känns då det här?

Jag vet nog inte svaret riktigt...klart att om jag varit på mitt jobb så hade jag varit frisk och arbetsför och det hade ju varit det ultimata, och det jag strävar mot att nå. Tyvärr så mådde jag (förståligt nog inte bra de sista månaderna innan jag blev opererad. Jag minns när Mats körde med mig ut på jobb en helg, samlade ihop pärmar och massor av lösa papper och och tog hem ( det var total kaos, och varför vet vi ju nu.) Mats hjälpte mig att sortera i olika högar...viktigt, kasseras, sätta in i pärmar, hela vårt vardagsrum var fyllt med pappershögar. Och jag minns när jag satt med förstoringsglas och försökte tyda vad det stod på papperen. Jag frågar mig så klart idag....VARFÖR bad jag inte om hjälp!? Jag vet inte, kanske stolthet...har jag nu gått in i väggen som läkaren säger, så ska jag minsann se till att gå därifrån på egen hand!!!!
En morgon läser jag i Helsingborgs tidning att JAG hade fått dagens ros, av mina arbetskamrater!!! Jag fick rosen när jag förtjänade den som minst och när jag kanske behövde den som bäst. Tack det värmde!

OM... vi inte tagit vårt "pick och pack" och flyttat till Spanien :D.så ser jag fram emot att träffa alla mina gulliga arbetskamrater, alla härliga föräldrar och alla "mina favorit dagisbarn" så fort jag jag bara kan!