Fantastico!

Usch inget kul att vara nere för räkning. och det bara efter två dagars ny cellgiftbehandling. Jag fattar inte vad det är som händer med ens kropp. När man ligger i sängen med illamående och en trötthet som man aldrig kan i sin vildaste fantasi förstå och det känns som om hela huvudet är fyllt med en gas , ja, då har man tid för tankar på gott och ont... 

Några funderingar och tankar har varit att i min framtida "karriär" ska jag ge ut en liten lathund, manual, beskrivning, häfte med förklaring, beskrivning från en som själv har varit i det. Det är möjligt och troligtvis säkert att det redan finns, men garanterat inte som jag har upplevt det.  Innehåll? Jo en" enkel förklaring" på vad som komma ska, och hur det  kanske kan bli. Nu är jag ju så klok;) så jag vet ju att alla inte följer regelboken till punkt och pricka, men dock...

Alla läkare och sjuksköterskor avslutar alla besök med -Har du några frågor? Jo, det har jag , men vågar jag ställa den frågan, vill jag veta svaret?!, eller kan ni överhuvudtaget ge ett svar? Ja, jag vet inte! Ett exempel är när jag första gången skulle på provtagning och dom ville ha min vikt. Min första tanke var : Är det för att de ska ha koll på en cansersjuks vikt , hur fort jag tappar mina kilo???? Tänk om jag då vetat att vikten var till för att sätta in rätt medicinering! Ja, jag är kanske pessimist och tror det värsta, men jag lovar, jag hade mått mycket bättre om jag vetat, det hade inte tagit många sekunder att berätta det. Eller när jag fick reda på att du kommer att bli trött....trött, ja det är väl okej, då vilar jag och sover, det gör ju inte ont att vara trött, eller?! Eller du kommer att må illa, okej det finns det tabletter mot MEN, det sitter ju i hela dygnet!!!
Skriftlig information har jag fått en hel pärm fylld med....men bara rubrikerna får en att lägga undan dem. NÄÄÄ, jag tror faktiskt att min infobok kan bli intressant... ja, som sagt tankarna är många.

En del konstiga frågor råkar man ju också ut för: Oj, svaarar du? (jag bor ju här så det är väl inte så konstigt att jag lyfter telefonluren) Jo, jag är hemma, nä, jag är opererad, jo, det gick, jo det gick jättebra, nä jag sitter inte i rullstol, jo, förhoppnningvis lever jag mer än 1 månad till!!"knack, knack;)
 eller när jag fått höra : Jag vet precis, vad du går igenom, jag förstår hur du har det. Nej, det vet du inte och nej det förstår du inte. Jag begär inte av någon att de ska förstå eller veta, Jag kan inte sätta mig in i en annans människas kropp och känslor. Men jag kan "försöka förstå" som vår "familjefotograf"så klokt skrev till mig;)
 

OJ, det här blev inte så rolig läsning kanske, men Jag mår ganska bra kom jag just på, "giftet" är kanske ute för denna gången. Förlåt Tias, medicin heter det ;) Nä, positiva tankar är det som gäller och jag har även mått så gott och skrattat härligt, mer om det kommer i nästa kapitel, eller ska vi ta avdelning 27 först, hm, jag får fundera!!! Klockan är 22. 30(är det möjligt) "ungarna" har ringt och sagt natti efter deras salsa kurs:). tror jag ska gå och ta mig en kopp rött te, sen blir det välförtjänt natti sov gott!