Fantastico!

Ja det här blir ett försök till ett inlägg efter flera infektioner med feber toppar ock 28 dagars cellgifts behandling har mitt liv inte varit sig riktigt likt. Vi har varit så många gånger på medicinskuten, dom är så "fantastico" tänk att man blir bemött med sitt namn, Marie, vad gör du här IGEN tänk den söta kvinnliga läkaren, som torkar mina tårar med sin bara hand, eller när Jolanta kommer in och säger jag såg att du var här så jag kommer in och tar dina prover, tack ni värmrer.  Jag har mått så dåligt, har inte haft någon balans det värsta var nog när jag gick upp på natten på toaletten, vet ej hur men jag lyckas med att trilla, gör en skruv på något sätt och nästa jag känner är badkarsfronten i mitt bakhuvud, skrämmer förstås slaget på Mats har tappat min styrka och balans kan ej gå upp utan hjälp. Mats konktar Lund och har kontakt dagligen med dem.  Läkarna överlägger och ringer upp och sätter in cortison som tar ner svullnaden i hjärnan vilket man kan få efter cellgiftet.  Jag trodde själv att jag fått en propp, men läkarna sa klart nej till det. De kontaktar oss  på måndag , de är helt fantastico. Veckans glägjetårar kom när jag fick ett handskrivet vykort från mina neurolog skötereskor Monica och Karin skriver en manual till de som ska sticka mig. Bädda ner Marie lägg värme dyna på hennes vener och glöm inte att småprata med henne. Vi här i lund, vill bara att Marie ska må bra och att vi får fina och ej sönderstuckna vener att behandla henne i. Monica och Karin ni är magiska, lovar visa manualen undrar om de då inte tänker vem tror hon att hon är, ja låt dem undra..... pratade även med min favotit läkare Anna som möblerade om sitt schema för att ta emot mig den elfte maj och det värmer.  Har inte haft någo aptit. Karin bad mig med ett skratt att räcka ut tungan ¨åt Mats och frågade hur den såg ut, jo vitprickig, ja det var det jag trodde du har fått svamp i munnen efter alla mediciner men det finns det hjälpmedel mot. Måste säga att efter några dagar utan cellgift och ökad cortison mår jag  lite bättre, stadigare och äter lite bättre men jag hoppar inte jämnfota. Fick en dag ett härlgt mail  från min förskola, ett foto på dem alla barn fröknar roligt att se. Har fått så många vykort, sms men tyvärr har inte haft ork eller kraft att svara, men allt värmer mig så och ger mig styrka. Jag kommer tillbaka, tro mig.