SVAG SÅ SVAG.

 Igår hade jag en tid för att ta bort mina klamrar i huvudet och bli utskriven. Jag brukar få frågan hur ont har du på en skala mellan 1-10. FÖR  För första gången kunde jag ge ett svar. Den gulliga sköterskan börjar med att dra bort plåstret som sitter över såret och klamrarna jag lovar, aj. Det här är en klar 10-a.  Det kändes som alla klamrarna åkte med, men nu var det dax för nästa prövning i smärta, men nu har det börja susa i huvudet, känns som om jag ska svimma. men jag vill ha bort dem så hon snurrar runt mig och får med sig ett par på var runda hon använder är precic som en mini avbitartång. Äntligen alla borta. läkaren kommer in till mig skiver ut mig. Han säger vi får ringa till Lund om det är något, och han höjer min cortison till dubbel,  något måste hända med min kraftlöshet, är ostabil och livrädd för att falla. Nu väntar jag på att Lund ska kontakta oss för vidare behandling. längtar efter min Anna och Karin.  När läkaren var hos mig, föll tårar från mina ögon. jag sa så här är det ofta, han tittar då på mig och säger, Marie om du inte mått dåligt hade du inte varit normal,  det du har gått igenom och går igen, tar sin tid att bearbeta, så bara gråt på, men glöm inte de positiva tankarna. Vi åker inom till Martina och Linus där dom bjuder på grillat i och hembakade kanelbullar, mums  deras ljuvligt söta och fina trädgård. Härlig vila i skön fåtölj och svalkande skugga. Efter en intensiv dag åker vi hem lägger mig i sängen och får ta några "painkillers", nu gör det ont  där klamrarna suttit. Ingen vet ju om min svaghet i vänster sida är men efter operationen eller tillstånd efter medicinering.  Jag kan inte nog berömma min Mats och mina älskade ungar vilket jobb Masse du gör för mig, och mina ungar. Ibland undrar jag vad vi har gjort för att förtjäna er omsorg och kärlek. Alla i min närhet släktingar, bloggläsare ja all ni är alla med i min rehabilitering, nä, nu rinner mina tårar igen, får avsluta som Mattias brukar säga, mamma nu lägger vi inte på när du är ledsen, så nu torkar jag tårarna.

Kommentarer
Postat av: Kerstin Lindfors

Kära Marie!



"Ibland ser vi stjärnorna och ibland regnar det!

Du är den största stjärnan och låt tårarna strömma -

de är läkande"!



Allt detta svåra du går igenom gör säkert fruktansvärt ont

och kommer att ta sin tid innan du blir stark -

men snart ska vi HOPPA på Fria Bad igen!

Vi ska HOPPA RIKTIGT HÖGT!! Promise?



Jag vill dela smärtan med dig och sänder en stor

varm digital morfinladdad kram!



Din "hoppvän" Kerstin



2011-07-04 @ 15:23:23
Postat av: siw

Hej på er igen. Vad strongt av dig att orka uppdatera dina blogg läsare, vi är så tacksamma att du har klarat det hyffsat bra. Önskar dig all lycka i din fortsatta väg frammåt. Hoppas det gick bra i Lund idag. Kramar till er alla. Siw

2011-07-06 @ 19:45:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0