Jag en nåldyna;(
Vaknar , känns inte helt okej! Säger till Mats , vi får åka upp till vårt "andra hem" Martina kör oss upp, tack vår söta! In kommer en sjuksköterska som säger- Berätta!? Jag tittar på "Masse" med ögon som ber om hjälp! Samtidigt som jag hör mig själv säga emedans tårarna faller:
*JAG har urinvägsinfektion!
* Jag har precis avslutat behandling för lunginflammation!
* Jag sov hela dagen igår!
*Jag har precis påbörjat, ny cellgiftsomgång!
* jag är opererad för hjärntumör.!
* Jag blir rädd och är orolig och mår skräp och är därför så här labil;(
* Jag vill hem! räcker det?! Eller vad vill du mer veta??
* Jag ber om ursäkt för mitt labila jag och försöker torka tårarna.
Sköterskan lägger då en hand på min axel och säger DET ÄR OKEJ ATT GRÅTA!
Väntan på läkare och provtagning är längre än vad vi är vana vid, men vi väntar tåligt! Plötsligt öppnas dörren och in kommer flera vitklädda personer! sjuksköterska, läkare och två läkarastuderande! Oj, jag är kanske ett komplicerat fall;)
Alla ska lyssna, klämma och känna! Nu till lite provtagning;( -är det okej om jag tar blodproverna frågar killen som studerar till läkare? Nu har jag "kaxat" till mig och säger högt och tydligt jo, men visst! om DU ÄR DUKTIG??Att JAG ALDRIG LÄR MIG?!
Tur jag inte vet vad jag har framför mig???
Han förbereder och har sköterskan som ledsagare, eller!? Nä den sitter inte rätt, inget blod för där är ingen ven, hör jag "syster" säga....jag tar över! Men inte går det bättre, VARKEN I ARMVECKET ELLER HANDLEDEN;( efter jag kramat sönder den andre studentens hand, och varit på väg att svimma ur britsen.....säger den "utbildade" systern jag ger upp, Du är för svårstucken;(
Vi kallar på Jolanta, hon är en stjärna på svåra vener! In kommer Jolanta, tack och lov,hon ÄR en stjärna!!!! Tack min vän, vad duktig du var, du lyckades i min svåraste arm! Och vet ni mina "studenter" ni kommer att bli helt lysande läkare, öva på lite mer med sticken bara så kommer det att gå toppen, ni har alla förutsättningar med er vänlighet och empati! Men nu behöver mina armar lite ledigt, jobbigt att agera "nåldyna"
Vad var det för fel på mig då, urinvägsinfektion... ja det sa jag redan när jag kom in och det stämde. efter samtal med Lund och med bekräftelse på att det är ok att fortsätta behandling med cellgift! och nya mediciner och att blodproverna var bra.
Den hästsvansen känner jag igen;) samtidigt som jag säger Marianne säger hon Marie, och tar mina händer i sina.
Jag har aldrig haft behov av att vara i centrum, men måste erkänna....ibland mår man bra av att få känna sig lite speciell och ihågkommen:) Och Marianne du är en av dem som får mig att känna mig lite speciell;)
*JAG har urinvägsinfektion!
* Jag har precis avslutat behandling för lunginflammation!
* Jag sov hela dagen igår!
*Jag har precis påbörjat, ny cellgiftsomgång!
* jag är opererad för hjärntumör.!
* Jag blir rädd och är orolig och mår skräp och är därför så här labil;(
* Jag vill hem! räcker det?! Eller vad vill du mer veta??
* Jag ber om ursäkt för mitt labila jag och försöker torka tårarna.
Sköterskan lägger då en hand på min axel och säger DET ÄR OKEJ ATT GRÅTA!
Väntan på läkare och provtagning är längre än vad vi är vana vid, men vi väntar tåligt! Plötsligt öppnas dörren och in kommer flera vitklädda personer! sjuksköterska, läkare och två läkarastuderande! Oj, jag är kanske ett komplicerat fall;)
Alla ska lyssna, klämma och känna! Nu till lite provtagning;( -är det okej om jag tar blodproverna frågar killen som studerar till läkare? Nu har jag "kaxat" till mig och säger högt och tydligt jo, men visst! om DU ÄR DUKTIG??Att JAG ALDRIG LÄR MIG?!
Tur jag inte vet vad jag har framför mig???
Han förbereder och har sköterskan som ledsagare, eller!? Nä den sitter inte rätt, inget blod för där är ingen ven, hör jag "syster" säga....jag tar över! Men inte går det bättre, VARKEN I ARMVECKET ELLER HANDLEDEN;( efter jag kramat sönder den andre studentens hand, och varit på väg att svimma ur britsen.....säger den "utbildade" systern jag ger upp, Du är för svårstucken;(
Vi kallar på Jolanta, hon är en stjärna på svåra vener! In kommer Jolanta, tack och lov,hon ÄR en stjärna!!!! Tack min vän, vad duktig du var, du lyckades i min svåraste arm! Och vet ni mina "studenter" ni kommer att bli helt lysande läkare, öva på lite mer med sticken bara så kommer det att gå toppen, ni har alla förutsättningar med er vänlighet och empati! Men nu behöver mina armar lite ledigt, jobbigt att agera "nåldyna"
Vad var det för fel på mig då, urinvägsinfektion... ja det sa jag redan när jag kom in och det stämde. efter samtal med Lund och med bekräftelse på att det är ok att fortsätta behandling med cellgift! och nya mediciner och att blodproverna var bra.
Den hästsvansen känner jag igen;) samtidigt som jag säger Marianne säger hon Marie, och tar mina händer i sina.
Jag har aldrig haft behov av att vara i centrum, men måste erkänna....ibland mår man bra av att få känna sig lite speciell och ihågkommen:) Och Marianne du är en av dem som får mig att känna mig lite speciell;)
Kommentarer
Postat av: ulla
kära lillan!
vad mycket du får stå ut med.inte är det konstigt att du behöver gråta, och att du inte alltid är på topp. men en sak är säker; du SKA känna dig speciell, för DET ÄR DU.en alldeles fantastico person. ha det så bra.
kramar ulla
Postat av: Anonym
Hej skönt att du iaf slapp kräket ( spyandet alltså)Ska vi göra ett försök nu i vårsolen? Fika? Jag ringer nästa vecka om solen håller i sig. Jag ringer ändå, man kan ju fika inne, men det e ju inte lika skönt. Ha de så gott det går, i centrum för det är där DU ska va... Kram Siw
Trackback
