Tillbaka i värmen hos MINA vänner i Lund;), Anna, Karin och Monica.
Eftersom mina prover var bra, så styrde vi. ja vi och vi kanske kan diskuteras bilen mot Lund för att påbörja ny behandling. Säkert tur att jag inte får lov att köra bil, känner att det hade jag aldrig fixat;( Lägger lite kakor i dagrummet, till alla mina droppkompisar, en del får sitta länge med sitt dropp, då kan det vara gott med något sött till kaffet. Min doktor Anna kommer och hämtar mig, alltid lika gullig, hon frågar hur det är och undersöker mig. Reflexer lungor, hjärta, jag får visa hur jag går, häl tår , balans, syn, känsel osv. Jag blev klart godkänd, som hon sa jag kan stämpla dig ok känns bra, men hon vill förebygga benskörhet, som man kan få av viss medicinering, och får man det i ryggkotorna så gör det riktigt ont, så ännu fler "piller, det är ett virr, varr mer än vanligt i huvudet. Ikväll ska jag ta totalt 23 tabletter, huja!!!! För varje pilla jag stoppar i munnen säger jag, gör nu ditt jobb, ta det onda i mig och försök skona det friska :) Efter Anna är det dax för mig att få mitt cellgift i dropp. Jag blir skönt nerbäddad i riktigt skön säng inga papperslakan, här inte. nål och dropp på två påsar dropp jag tror det är ca en halv liter. Känns ingenting, Karin sitter hos mig hela tiden och småpratar, Mats är också där, han smyger ut ibland och hämtar kaffe och kaka. det kan han få unna sig. Monica kommer in för att säga hej. Vi har kameran med så jag passar på att fråga om jag får ta foto på dem och om jag får lov att lägga ut det på bloggen.Det var helt okej, tack så mycket mina fina tjejer i tumör teamet, ni är helt enkelt "fantastico" bara hoppas tryffelchokladen satt fint, det kändes bra när Anna sa, livskvalitet måste man också unna sig! Vi ses den 25 maj igen, då blir det en tuff dag kl 07.30, magnet röntgen i Helsinborg, sen direkt till Lund där Anna och Karin väntar på mig för, ytterligare cellgiftsbehandling i dropp. Färdiga i Lund, lätt frusen efter droppet, åker vi och hämtar Martina på hennes Träningsstudio och åker till Borstahusens hamn och äter världens godaste kokta ö torsk,ps ps med senapssås, mums ps,ölen på bilden är inte min:) Nu mår jag extra bra för nu är min "flock" samlad igen, Tias och Em är tillbaka från deras Paris resa!
Hej Marie!
Jag vill bara skriva att det är så underbart att läsa din blogg och ditt härliga sätt att beskriva din sjukdomstid. Jag känner igen mig eftersom min dotter var på onkologen i Lund 1980 (hon var 16 år då) under tvåårs tid (lymfcancer). Janet (min dotter) är 47 idag och hur frisk som helst. Tur att de flesta passar på sin arbetsplats - just dessa goa personer du framhåller vet hur man behandlar patienter. De andra bör söka nya jobb!
När du gjorde ditt hopp på Fria Bad så kommer jag ihåg en tidig morgon då jag gjorde min promenad mot stan då de höll på att renovera Strandvägen. Jag gick på muren i nya träningsskor och eftersom jag alltid har varit med i gymnastik o friidrott så trodde jag att jag kunde hoppa ner från muren - enkelt - det kunde jag ju tidigare, men mitt hopp slutade med att jag landade på magen och studsade eftersom tågummit på nya dojorna blev som bromsar och där låg jag och tittade upp bland husen och undrade om någon såg mig. En man med en hund från stranden kom fram och frågade hur det gick och han hjälpte mig upp. Inga skador men jag insåg att om man gått i pension så kan man inte göra så höga hopp. Nu hoppar jag bara från trottoarkanten! Mina promenader gör jag och jag vet att vi ses där igen en dag Marie. Jag vill se Mats och dig på vägen ut mot Sofiero igen! Ni har en stående kaffe-inbjudan. Drottninggatan 222. Tänker på dig och ha en mysig helg!
Kram Kerstin (från Allers)
PS! Ungern blir nog högt placerad i Melodifestivalen (tror jag).
