Fantastico!

Tänk, här sitter jag framför dessa alla tangenter:) Efter sommarfest med jobb,tog Mattias och Emelie med oss på Lunch på Lagmarks, som Mattias sa vi får passa på när kraft, och aptit finns där.  Jag knackar, och knackar, men är så här med fem dagars cellgift känner jag  mig trött och gas fylld i mitt huvudmen, kanske ändå lite starkare. Anna min läkare har sagt att om jag blir lika nerslagen som senast, kan de sänka min dos cellgift, eftersom jag har och går på den starkaste. Lördags var det springtime i Helsingborg. Söta, söta Lina och gympa Emelie, ni får inte skrämmas så. Två otäcka fall med ambulanstransport.... Vet att allt kommer att bli bra, kram på er. Melodifestival på lördagskvällen kvällen, mindre dramatik än "springtime"om, jag klädde upp mig, nää kanske inte, mitt mysställ satt fint, men glass och lite sött blev det allt:).  Idag tisdag hade jag tänkt åka på jobb och träffa inbjudna "gamla "barn, men orken infinner sig inte riktigt. Det kommer bättre dagar.  Här kommer en söt historia, jag skriver en del om mitt runda cortison ansikte, vilken banal bagatell, när jag var hos min lille kämpe i Lund, berättade hans mamma en solskenshistoria.  Då hade han haft besök av en jämnårig flicka som efter långvarig cortison behandling och svår sjukdom var ordentligt rund, min kämpes kommentar som kom var fylld av kärlek när han sa till sin mamma, det var den sötaste flicka jag någonsin sett;) tänk vilken "fantastico" egenskap att kunna se till det inre istället för bara till det yttre. Ja den unge kämpen har mycket att lära ut!